I morse var det -16 grader Celcius när jag gick upp. Som vanligt är jag uppe före tuppen så det lyser i bara i ett av grannhusen. Det biter i näsan när jag hämtar DN i brevlådan.
- Det blir nog ingen tantpromenad idag tänker jag redan då och när klockan är halv åtta är det redan klart, vi skjuter upp till kanske i eftermiddag om det blir lite mildare.
Det som den här pandemin har medfört är att jag rör mig mer.
- I år går du i genomsnitt mer är du gjorde 2020 meddelar hälsoappen. Och det stämmer, igår gick jag 10201 steg, sju kilometer, enligt Mi Fit, armbandet som blivit min ständiga följeslagare. Att det blev så många beror på att någon företagsam person plogat upp en bana på Västra Laxsjön. Passar ju med den valfrihet det ger - skridskor, spark eller promenad. Långa slingan runt hela sjön lär vara två mil, den korta ungefär sju kilometer. Att åka spark är ju så roligt men i mitt eminenta armband finns ingen registrering för sparkar så då får det ju bli promenad, maken åker skridskor. När jag gått 4444 steg fikar vi och jag måste bestämma mig. Gå tillbaka samma väg eller ta hela korta banan. Vindstilla, solsken och kaffe gör ju underverk för humöret och snart finns ju ingen återvändo. De sista tusen stegen blir lite sega med lite svag motvind och solen i ryggen,
För att mitt genomsnitt inte ska sjunka måste jag ju kämpa på. 5864 steg/dag i år får ju inte sjunka till de knappt 4000 per dag som jag hade 2020.
Att vara 70plussare i pandemin är inte så dumt ändå om man som jag trivs med att ha det lite småtråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar