tisdag 4 januari 2022

Att man inte lär sig

Att man inte lär sig. Jag kände ju redan i morse att det var halt eller glinkt som vi sa i min barndoms östra Värmland. Då var jag på väg till brevlådan för att hämta tidningen iförd morgonrock och gummistövlar. Halkade till men det gick bra. 
All snö är ju borta, igår regnade det och idag är det minusgrader och solen visar sig. Perfekt promenadväder till skillnad från gårdagen när maken och jag var på torpspaning och hann bli rätt så blöta innan vi scannat av området kring Mosjön. Är det promenad bara för att samla steg då är maken inte så intresserad av att följa med men för mig är det ju lite maniskt det där med att få ihop steg.
Jag har ju icebugs men nu när det är barmark ska man väl inte behöva dem. 
På gatan är det ju ingen is vad jag kan se, jag plockar upp några kvistar som blåst ner björken.
Och sen halkar jag. Den osynliga isen precis vid slutet av gatan får mig på fall. Jag hinner tänka på den där gången för elva år sen när jag ramlade vid soptunnan och hade gips i sex veckor. Sen låg jag raklång på rygg och en jättegullig flicka från granngatan kom springande och frågade hur det gått. 
Hon hjälpe mig upp, tack för det, snällt av henne. Alla ben höll, inte ont nånstans.
Hade tur denna gång, kunde gå min vända, upptäcka att bävrarna fällt ett par björkar efter vägen mot Björkängen och börjat dämma i bäcken.
Men jag borde ju ha haft dubbskorna.  Märkligt att man inte lär sig. Och tur att det finns vänliga och hjälpsamma medmänniskor


Inga kommentarer: