Om inte om hade varit

 Om inte om hade varit så kanske den där rävvalpen hade levat idag. Det började med att jag skulle klippa mig och eftersom jag har så svårt att gå så fick maken skjutsa mig, ända fram till dörren. Sen tog jag av mig hörapparaterna, la ner dem i den lilla asken utan att stänga av dem och ner i handväskan. Trevligt samtal med J som vanligt, klipp, klipp, föna, spraya och betala. Hörapparaterna ligger kvar i sin lilla ask. När jag ringer maken är mobilen stendöd.

- Fick du tag på honom frågar J när hon sopat upp mina testar. Du kan ju åka med mig jag ska ju hem nu. (vi bor på samma gata). Lite omständligt för mig att ta mig in bilen, det gör så ont i höften när jag ska sätta mig. Precis före macken så möter vi maken, han ser oss och vänder. 

och sen händer det - den gulliga rävungen kommer upp ur diket, J bromsar, duns under bilen.

Jag sitter kvar i bilen, maken stannar också förstås han såg ju vad som skulle hända. 

- Han lever, vad gör vi nu säger J när hon kliver ur bilen. De behöver inte göra något, bakom maken stannar en bil och där kommer en veterinär. Lyssna, hämta spruta och det är över. 

Vid samtal med 11414 får vi reda på att rävar inte är anmälningspliktiga djur, ingen markering behöver sättas upp och naturen får ha sin gång med det stackars djuret. Men åtminstone jag och J känner oss lite darriga och skakiga, maken är också berörd och vi pratar ganska mycket om hur det gick till.

Om jag hade stängt av hörapparaterna innan jag la dem i väskan, då hade jag ju hört maken svara i mobilen, J hade inte behövt vänta på att jag skulle ta mig in i hennes bil och rävstackaren hade haft en chans att få leva.