Stackars er

- "Stackars er svenskar" sa E på integrationsenheten. Jag var där för jag skulle ha en svensklektion med en ensamkommande från Afgahnistan. Tiden var uppgjord, han visste vad vi skulle göra, han har boken. Men han dök inte upp. 
-"Han var här nyss sa E, men när jag ringde så sa han att han var i den kommun där hans Komvux ligger. Varför han inte ringt mig när han tänkte skolka hade han inget bra svar på. Det hade ju besparat mig en tur ut i blötsnö och halka.
Det är tack vare den sk gymnasielagen som han är i Sverige och hans historia är en vanliga. Ingen skolgång i hemlandet, omöjligt att vara kvar, Iran, över bergen till Turkiet, rånas på pengar, smugglare till Grekland och sen på oklara vägar genom Europa till Sverige som blir första asylland.
Så nu är det sista halmstrået en komvuxkurs, vilken förhoppningsvis ska leda till jobb. Men då måste man förstås först klara kursen, betyg och intyg.
Jag har varit läxläsningsvolontär ett tag, lärarränderna går väl aldrig ur. Man vet oftast inte  i förväg vilka som kommer och vilka ämnen som är på tapeten. Har fått en häpen inblick i hur det går till nu för tiden. Uppgifter i paddor och mobiler eller stencilhäften så tjocka att jag fundera över om de verkligen håller sig inom lagen för hur mycket man får kopiera, väldigt få riktiga läroböcker.Stenciler har ju en tendens att försvinna och paddor går söner eller låser sig och vips så är möjligheterna till återblickar och repetition borta. Matte håller jag mig undan men svenska och so-ämnen är ju min hemmaplan. Det där med att vara lite snäll mår man ju bra av så ett par timmar i veckan är ju inte så svårt att avstå från i pensionärstillvaron.
Att få ett jobb, ta körkort och köpa bil är högsta prio hör denne yngling; språket ska slinka med på nåt sätt tydligen.
-"Ni svenskar är så naiva" sa min från Tyskland invandrade sekreterare en gång och antagligen menade E samma sak.
Lite sur är jag nu, är det synd om mig då?