Att Jerikos murar kunde falla kan jag förstå när musiken från stora grannkåken dunkar i mexitegelväggen som vetter mot söder. Vår entreprenörielle granne har på grund av viruset tvingats flytta ett musikevent från fjällvärlden till sin egen altan. Då är vi på första parkett. Stundtals är det riktigt melodiskt, men för det mesta brakar det på med ett taktfast dunkande. Om man inte behöver ha mer variation som basist så skulle ju jag som börjar bli lite döv kunna ställa upp tänker jag. Det påminner starkt om det som strömmade ur från detta hus när våra söner fortfarande bodde hemma. Rätt så kul har jag det ju faktiskt där jag sitter med älgvandringen i datorn och biografin över Selma Lagerlöf i knät. Man kan ju för ett tag släppa coronauppdateringarna, låta bli att läsa på nätet om kändisarna som börjar bli så isolerade och uttråkade, lokala klagomål om ditt och datt och Trumps huvudlösa utspel. Är det inte dags för en demensutredning där.
För övrigt ägnar jag mig som vanligt åt att märka ord och reta mig på dumma uttalanden. Tv4 sa till exempel att det blir virtuellt kosläpp detta år när bönderna släpper ut korna ur ladan, Tvärsnytt meddelade trafikhinder vid E20 på Närkeslätten - dammoln sa de. Stark blåst över torr och nyharvad åkerjord.
I vår lilla kommun är det annars ganska lätt att göra som folkhälsomyndigheten säger. Vi trängs ju inte i vanliga fall heller även om det kunnat vara många på Ica på tisdagar och onsdagar när det är seniorrabatt. Nu får vi utnyttja våra 5% vilken av veckans dagar det behagar oss och jag som är en typiskt riskperson har inte varit där på över en månad. Maken som inte har några krämpor smyger dit nära stängningsdags. Ett fåtal brott mot distanseringen kan dock noteras på mitt konto - Blommor och Ting, vår fina blomsteraffär, kan man besöka mellan 13 och 14 på lördagar, skogspromenera med tantgänget förstås och sen har vi det största brottet: vi lämnade hemkommunen för en resa till Västergötland. Barnbarnet Ivar fyllde åtta så vi fick inleda hans tredagarsfirande i deras rymliga växthus med hans föräldrar och lillasyster Alma. Igår var det hans bästis och idag är det hans fastrar och kusiner som får komma. Statsepidemiologen skulle nog vara nöjd med sånt firande.
Märkligt lite trafik för en fredagseftermiddag, märkligt liten bensinräkning denna månad. Mycket som är konstigt.
Fast mycket finns det att vara tacksam för. Alla de i vård, skola och omsorg och alla andra som fortsätter att hålla samhället igång för att skydda oss gamlingar.
" Vi äro som gamla porslinspjeser, om vi stå i fred på vår hylla, så kunna vi hålla aldrig så länge, men
om något tillstöter, så kunna vi gå i kras hur ledigt som helst." Klokt sagt av Selma Lagerlöf nån gång på 30-talet, gäller ju än idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack för att jag får ett livstecken den här vägen. Trevligt att läsa hur ni har det. Jag har för länge sedan tittat klart på The Crown som jag fick låna av dig. Behöver du ha den tillbaka nu? I så fall kan jag lägga den i lådan.Den var intressant och bra. Jag har tillfälligt tagit lite paus från Selma och läser lite annat vid sidan av.
Så bra och roligt du skriver, Ann. Tråkigt att vi inte kan ses. Selmas ord stämmer ju så bra😏😏
Hälsningar Monica glömde jag skriva.
Maggan - Selmabiografin är ju ganska mastig så man får ta den i etapper. Och så får vi se fram mot trean av The Crown som lär komma i september.
Monica - roligt att höra och jättetrist att vi inte kan ses. Men det kommer väl bättre tider, ser fram mot det.
Skicka en kommentar