torsdag 8 juli 2010

Blanchera i egen vätska, förväll i kort spad - lär man sig sånt i hemkunskapen nu för tiden? Jag läser i en gammal kokbok eftersom jag skördat mangold ur min pallkrageodling. Jag är ju uppväxt på ett torp i skogskanten och allt jobb med hö, potatis, rovor och och kålrötter gjorde att jag har hållit mig undan från all annan odling än liljor och rosor. Semestrar i segelbåt har ju också omöjliggjort grönsaksland. Men i år, eftersom jag tycker att jag varit sjösjuk tillräckligt mycket på det stora innanhavet, så sådde jag sallad och mangold och satte persilja och gräslök. Nu är mangolden skördad eftersom den höll på att växa över alla bräddar. Den är även blancherad i egen vätska, en del går i frysen och resten blir en grön pudding med bl. a. pasta, purjolök och ost. Maken, som tycker att segla är nödvändigt, och dottern som blivit intresserad igen, kommer hem från en tur i kväll och eftersom sjön suger så är de nog hungriga. Ja, jag har faktiskt varit med på en dagstur tillsammans med yngste sonen och hans söta sambo till vårt favorittillhåll, Långön. Men jag känner att segling är ett överskattat nöje för min del. Jag sitter hellre på den garanterat krängningsfria altanen eller tittar till min lilla odling, Snart är det dags att skörda persiljan.

3 kommentarer:

Lennart sa...

Blanchering? Har jag ingen aning om vad det är eller hur man gör det.

Cici sa...

Mangold är en underskattad grönsak. Den går att använda till så mycket. I går hade jag den i en ljummen bönsallad till exempel. Jag brukar också mixa den ihop med vispgrädde och få en sammetsmjuk stuvning som passar utmärkt till fisk. Av någon anledning glömde jag så den i år. Den växer ju så tacksamt och är dessutom mycket dekorativ i grönsakslandet.

epsilon sa...

Lennart- man lägger bladen i en kastrull och värmer försiktigt, då avger de sin vätska och sen är et bra att frysa in.
Cici - tack för tipsen. Själv har jag mest gjort paj eller soppa. Växer ju så det knakar.